Hur man klädde kvarterspolisen i bödelns svarta huva

En rånarluva och ett par mörka solglasögon, det har vid åtskilliga grova brott – allt från mord, misshandel och väpnade rån – varit just det komplement som gett gärningsmannen möjlighet att komma undan. Honören – en hälsning som föreställer hur riddaren respektfullt lyfter sitt visir för att visa sitt ansikte – har levt kvar i det militära långt efter rustningens avskaffande.

Möjligheten att se och att dölja vårat ansikte har i alla tider fyllt både praktiska liksom sociala och psykologiska funktioner. Skräckinjagande krigsmålningar, stora ansiktsmasker utav trä, maskeringsfärgen som hjälpt soldater att smälta in i olika miljöer, bödelns huva, rånarluvan, med flera.

De har alla fyllt olika funktioner, visserligen, men vilken var den egentliga funktionen med bödelns huva?

Nå, ifall bödeln verkligen bar huva eller inte har man inte säkert kunnat konstatera. Det finns faktiskt inga direkta belägg för att skarprättaren, eller bödeln, skulle ha burit huva. Men däremot finns, både i Sverige och utomlands, många uppgifter om hur hatad bödeln var. Bödeln, om än fruktad, blev stundom attackerad utav arga och hämndlystna folkmassor därför att han verkställt just de stränga straff som folk dömts till. Därför att bödeln just var så hatad så var det till och med straffbart att kalla någon för bödel och en dödsdömd kunde faktiskt undslippa döden ifall han, som straff, tog tjänsten som skarprättare.

Men huvans själva roll skulle helt enkelt ha varit den att bödeln kunnat hålla sin identitet hemlig för att undslippa hämndaktioner från anhöriga eller vänner till de avrättade eller torterade. Denna anonymitet skulle skänka skarprättaren mod att utföra de mest hänsynslösa av bestraffningar.

Så vad sker när ordningsmännen bär huva, balaklava eller rånarluva? Till att börja med möts demonstranter inte av ett mänskligt ansikte. Istället möter de något helt annat. Något uttrycktslöst eller skräckinjagande.

Detta – då propaganda är försöket att få en grupp människor att tro att en annan grupp människor är mindre värda eller helt enkelt inte alls människor – resulterar i att empatin för gemene man lätt går förlorad (oavsett om gemene man är polis, soldat eller civilist).

Med huva, munkavel eller maskering blir båda sidor snabbt för varandra blott till fiskar fångade i ett nät: De varken skriker, gråter eller grimaserar. Det enda vi har kvar är rovdjuret och bytesdjuret. Och de båda njuter av att segra över den andra.

Något sånt här innebär, precis som det låter, att situationen inte kommer att deskalera.

I bild: Bepansrade polisfordon i Ferguson.

Visst tycks utvecklingen i Ferguson ha skrämt en del människor till viss insikt i dessa frågor. Missouris senator Claire McCaskill, liksom Rand Paul och Ted Cruz uppger att USA behöver demilitärisera polisen. Ron Paul efterfrågade poliser som var fredsbejakande officerare och inte krigsmän. Men kommer denna efterfrågan att bifallas?

Senast trappades situationen upp, snarare än ner, då nu nationalgardet inkallats till Ferguson. Därefter avslöjades det att Mike Brown träffats med hela sex stycken kulor, varav två träffat honom i huvudet, vilket fick situationen att drastiskt eskalera.

I bild: Rapporten från doctor Baden och professor Parcell innehåller följande bild efter den preliminära rättsmedicinska undersökningen. Mer kan läsas i NY Times.

Vad mer vi kan konstatera från situationen är hur bräckligt vårat samhälle är. Särskilt då rädsla tillåts styra våra beteenden. En senator beskjuts med en tårgasgranat, en journalist hotas till livet av en poliskonstapel, flera andra journalister grips och bepansrade fordon rullar längst amerikanska gator. Samtidigt plundras butiker utav de fattiga medan ordningsmakten ännu saknar kontroll över läget.

Dan Johnson, grundare till ”People Against the NDAA”, uppger sig dessutom ha sett stridsflygplan av typen F-16 som upprättat en ”no-fly zone” över Ferguson. Men åter till titeln för detta inlägg.

De senaste åren har vi sett en allvarlig förändring i ordningsmaktens strukturer. Särskilt gällande polismannens personliga utrustning och beväpning.

Plötsligt godkänns skräckinjagande skyddsmasker, kravallutrustning, ständig maskering och uniformer med militärt kamouflage. Av just den typ man antingen sett i 1984-filmen ”Brazil”, i irakkrigets Baghdad eller insignian som påminner om tyska SS-emblem… Man kan ställa sig frågan hur lämpligt det är att polisiära tjänstemän bär på dödskalle-masker under känsliga eller kontroversiella sammanhang som vid bevakningen av exempelvis Bilderberg-mötet.

I bild: En polis står utanför ett köpcentrum i Ciudad Juarez, Mexiko, torsdagen den 20:e januari 2011.

I bild: Al-Jaazeras kamerateam beskjuts med tårgas och tvingar dem på flykt. Därefter framrycker en polisstyrka för att undanröja journalisternas utrustning.

Dessutom är polisen tänkt att syssla med relationell säkerhet. Relationen till lokalbefolkningen kan vara absolut avgörande när det kommer till att deskalera vad som är på väg att bli en våldsam situation. Det innebär därför en allvarlig fara för den relationella säkerheten då polisen uppträder som soldater eftersom soldater kommunicerar i termer som fiende eller vän. Men så svart eller vitt är inte vårat eget samhälle att det handlar om att skjuta eller avstå från att skjuta.

I bild: Poliser i militär mundering i Ferguson, USA.

Än värre kan situationen bli när platsens invånare avhumaniserats genom effektiv propaganda och de som skall upprätthålla lag och ordning inte har någon relation eller anknytning till platsen. Ett sådant exempel är f.d. Blackwater (nuvarande Academi) och de oprovocerade civila dödsskjutningarna som utfördes av firman i Irak – det land vars invånare de egentligen var där för att skydda…

Att exempelvis Sverige långsamt, utan folkets inrådan, närmar sig NATO, nu genom att utvidga möjligheten för NATO-ledda utländska trupper att operera i Sverige under ”Partnership for Peace Planning and Review Process (PARP)” och i övrigt genom EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik (GSFP), är i skuggan av denna vetskap också mycket oroande.

När den juridiska grunden skapats för att en yttre aktör på inbjudan av den inhemska politiska makteliten kan sända in trupp i ett land – oavsett om landets egna befolkning samtycker eller ej – skapas också förutsättningarna för en fysisk ockupation.

Den just då sittande regeringen kan ju då faktiskt med stöd av utländsk trupp hålla den egna befolkningen under kontroll såvida den trupp som anländer utifrån informateras av en tillräcklig mängd propaganda innan det att de skickats iväg på den uppgift de får betalt för att utföra.

I Bild: Det kanske helt enkelt inte är någon slump att denna kram utväxlas mellan en lokalinvånare och en utav Fergusons lokala poliser.

---

”We need to demilitarize this situation — this kind of response by the police has become the problem instead of the solution. I obviously respect law enforcement’s work to provide public safety, but my constituents are allowed to have peaceful protests, and the police need to respect that right and protect that right.” – Claire McCaskill

”When you couple this militarization of law enforcement with an erosion of civil liberties and due process that allows the police to become judge and jury—national security letters, no-knock searches, broad general warrants, pre-conviction forfeiture—we begin to have a very serious problem on our hands.” – Rand Paul